När jord, betong eller annat material är avfall behöver avfallet klassificeras. Klassificeringen beskriver vilken typ av avfall det är och om det ska betraktas som farligt eller icke-farligt avfall. För schaktmassor blandas detta ibland ihop med begrepp som KM och MKM. Men det är inte samma sak.
Vad innebär klassificering?
När ett avfall klassificeras ska det få en sexsiffrig avfallskod enligt Avfallsförordningen. Koden beskriver vilken typ av avfall det är.
För att välja rätt avfallskod behöver man bland annat veta var avfallet kommer ifrån och hur det har uppstått. Man behöver också bedöma om avfallet har farliga egenskaper.
För schaktmassor kan det exempelvis handla om jord från ett område där det tidigare har funnits industriell verksamhet. Då behöver man veta vilka föroreningar som kan finnas i jorden och i vilka halter. Provtagning och laboratorieanalyser är ofta en del av underlaget för bedömningen.
Resultatet blir en klassificering av avfallet och en bedömning av om det är farligt eller icke-farligt avfall.
KM och MKM är inte avfallsklasser
Det här är en vanlig sammanblandning.
KM och MKM är Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark. KM står för känslig markanvändning och MKM för mindre känslig markanvändning.
Riktvärdena används som stöd för att bedöma vilka risker en förorening i marken kan innebära för människor och miljö. De är däremot inte avfallsklasser.
En jord med halter över MKM blir därför inte automatiskt farligt avfall. Om jorden är avfall behöver den klassificeras enligt reglerna för avfall, där bedömningen av farliga egenskaper är en del av klassificeringen. På samma sätt går det inte att använda KM eller MKM som en generell gräns för vilken mottagningsanläggning som kan ta emot massorna.
Det handlar helt enkelt om olika bedömningar.
Klassificering och mottagning är två olika saker
Att avfallet är klassificerat betyder inte heller att det automatiskt kan lämnas till en viss mottagningsanläggning.
En mottagare måste kunna ta emot avfallet inom ramen för sin verksamhet och de krav som gäller för anläggningen. Olika mottagare kan dessutom ha olika mottagningskriterier.
Det innebär att samma avfall kan accepteras av en mottagningsanläggning men inte av en annan.
Det är därför bra att skilja på tre frågor:
Hur förorenad är marken?
Här kan bland annat KM och MKM användas som stöd vid riskbedömningen.
Hur ska avfallet klassificeras?
Här bestäms avfallskoden och det bedöms om avfallet har farliga egenskaper.
Vem kan ta emot avfallet?
Här behöver man kontrollera vilka mottagare som faktiskt kan och vill ta emot det aktuella avfallet.
De tre frågorna hänger ihop, men de betyder inte samma sak. Genom att hålla isär dem blir det betydligt enklare att förstå hur schaktmassor ska hanteras när de lämnar ett projekt.